Att rota sig – som träden

   

Hur gör man när man vill bli sig själv? Börjar man med kappan, tar av sig den? Hur kommer man in under huden och vecklar ut den, närmar sig det sårade hjärtat och samtidigt håller värmen? Mot den kalla skammen och värdelösheten, utan att riskera att kasta ut det onda så att det landar på andra.

Hur gör man när man vill bli sig själv? Börjar man med kappan, tar av sig den? Tar ett plagg i taget och vänjer sig, försöker hålla viljan att prestera stången och tänker på trädgården och träden i den, de som bygger rotsystemet först.

Hur skulle träden se ut utan rötter? Tänk vad de skulle svaja och hänga på buskar och andra träd för att inte falla. De skulle torka utan rötter som kan leta vatten, som kan dra in de gnistrande färgerna när träden behöver vila för att klara kylan.

Hur gör man när man vill bli sig själv? När man behöver vila. Kanske ska man knäppa kappan för att klara kylan? Liksom täppa till istället för att fläka och flaxa. Istället för exponera trollen för solen, den som ändå inte lyser. Eller är det att resignera? Svårt det där. Att vara utan rötter.

Jag antar att man måste vattna, inte glömma det, tända lampan, se verkligheten, sedan släcka och låta känslorna komma, ta hand om sig själv över vintern och hoppas att våren kommer. Inte sluta hoppas att våren kommer.

Leave a Reply

elva − 4 =